Som uppstigen ur ett reningsbad
kysk med länden blottad
glider Jorden ljudlöst fram

Längs Vintergatan
bjuder Intet ut sig
blottar tomrum

Och stjärnorna går hand i hand
med sitt mörker
lämnar spår steg för steg

Och tanken
den nyckfulla gycklarn
låter jag färdas förbi

Det är först efteråt
jag förstår
att något oåterkalleligt ägt rum