Jag tänker på beskrivningen av den så kallat urbane singeln som med ett stort leende sägs ta för sig av livets goda, han/hon som väljer och vrakar mellan alla fantastiska möjligheter livet erbjuder. Han/hon som med förtjusning slår ihop händerna smått extatiskt och prövar dagens nyhet. Han/hon som älskar förändringens vindar om än med ett visst mått av existentiell ångest. Om han/hon nu existerar, annat än som en nutida fiktion? En skröna man berättar, upprätthåller och legitimerar, inte längre vid lägerelden men väl på chatten.

En illusion av gemenskap som så lätt klickas bort.