"Vill du vara så snäll och plocka undan nu Claes" sa mamman när hon kom in i hans rum och såg allt stöket.
"Det är inte jag" försvarade han sig.
"Är det inte du?" undrade mamman förvånat: "men jag ser ingen mer här!"
"Det är Fred och Barney" sa han: "dom stökar alltid till".
"Jaså" sa mamman leende: "då förstår jag, men var är dom nu då?"
Oxå såg hon sig forskande kring i hans rum.
"Dom är här" svarade han henne ivrigt och pekade på sängen: "fast det är bara jag som kan se dom!"
"Jag förstår" sa mamman och blinkade åt honom med ena ögat: "Vill du då vara så snäll och säga till Fred och Barney att pappa snart kommer hem, att vi ska äta och att det måste vara undanplockat desförinnan".
"Ja det lovar jag" svarade Claes sin mamma med högtidlig stämma, slog därefter med sin handflata på sängen och sa: "Dumma Fred och Barney! Se nu vad ni ställt till med! Snart kommer pappa hem, då måste det vara fint!"