"Min låtsatsvärld var i sanning betydelsefullt för ett maskrosbarn. Den gav mig styrka att orka leva. Men det fanns många faror oxå, låtsatsvärlden tenderade ta över och bli det enda verkliga, det enda av betydelse. Med tiden kunde man bli stämplad som psykotisk. Men det var mycket kraft och skydd oxå. Utan min låtsatsvärld hade jag aldrig överlevt min barndom och uppväxt, det är jag övertygad om.
Låtsatsvärlden är bra att ta till för alla barn, i den kan man bygga vidare på sina drömmar, känslan av att man är kapten på skutan, den som skapar och formar den värld man önskar och vill leva i. Fantasin är en nödvändig del för allt tänkande, för all form av skapande och utveckling hos oss människor. Utan fantasin dör vi - det vore samma sak som om själva solen slocknade.
Då är det allt bättre att vara lite galen.
I tänkande stund får jag för mig att det är det som saknas hos så många vuxna, förmågan till att fantisera. I slutändan är det kanske denna brist hos gemene man som stämplar mig som galen - som gör mig just galen.
Fantasin handlar ju om att tänja på gränser, gå utanför ramarna, det som anses normalt.
Så är det!"