Vi står här tillsammans och blickar ut över havet
Det finns inga ord som kan beskriva vad vi känner
Inga poem som kan förmedla i rim eller haiku
Varken den fria versens aning eller glimt
Eller prosans täta blick
Inte ens mellan raderna kan känslan gestaltas
Det finns de som kallar det för Lycka
Andra menar att det är Lust
Vissa talar om Uppenbarelse
Några säger Gud
En del att det handlar om Jungfrun
En vis man talar om Intet
En annan inflikar Enhet
Det finns de som utbrister: detta är det lilla i det stora!
Eller det stora i det lilla!

Vi står här tillsammans och blickar ut över havet
Jag intill henne hon intill mig
Vågorna bryter in över sanden
Ett hav som slukar land efter land
Det gör ont det här
Det finns en hel del smärta med i sammanhanget
Sunnan blåser friskt i våra hjärtan
Kan man kalla det Kärlek?

Efteråt är allt som vanligt
Och ändå något helt annat
Det finns en närhet
som innan var oss fjärran
Ett varande vi inte trott var möjligt
Hade vi ens vetskap om dess existens?
Kunde vi ens drömma något i jämförelse?
Känna doften av det som var likt?
Visst har måsen en annan blick
Kajan en annan spänst
Och tärnans dyk - ynglets lek
vänder upp och ner på allt vi lärt och sett
Det handlar om en ny gryningslinje
Band som ska brytas förbindelser omformuleras
drivas på flykt upplösas i meningslöshet
Andra ska stärkas flätas samman än tydligare
eller behållas vaga i periferin
Det handlar om inre villkor
Om yttre förutsättningar
En gemensam väg som vi har att gå
De finns de som säger att det är Kärlek