Världens navel
där Zeus örnar en gång möttes
går 13 larver i radband
biter sig fast
i varandras stjärtar
formerar stillhet

Någon fotograferar förbi

För ett ögonblick är det
som att jag hör henne sia
ensam utan överstepräst -
(eller kanske är det örnen som siar om henne?)
om en framtid i svarthet
och mörker
men oxå glimtar av ljus

Det är som om platsen önskade ge mig,
en ung man, på tjugofem år
mod att fortsätta leva
Den väg jag valt till min
Sådan är stämningen
Jag mister nästan andan ska du veta
Böjer mitt huvud i vördnad

En man
krafsar sig på päronmagen
och drar
så det snärtar
i
amerikahängslena

Någon fotograferar om

Örnarna flyger vidare

Delfi faller åter i glömskans skugga
Som en betydande fornlämning
Ett fotografi i den berestes mobil
Resten tillfaller vetenskapen

Men för mig tillkom sedan den dagen
en för mig ny dimension av "Känn dig själv"
Apollotemplets inskription
Oraklet bär jag med mig
det är det ingen som ser
ögonblicket går inte att upprepa
men det är var och ens möjlighet