tomhet

han stiger triumferat upp ur havet
skakar av sig den värsta vätan
går återfödd in mot land
skörheten lyser i hans blick
kraften
i varje levandes själ

och betraktaren
skälvande lösgör sig
de 7 portarna mörker
o stig
skickt efter skickt
lämnar han sig
språng
hjärtat på stranden
och vig

färdas jorden obeslöjat ren

"Kom låt mig föra Dig bort"

Vägvisare!
Finns det någon Vägvisare?
Jag känner ju inte denna värld
är mig helt främmande
Är det enda som kan leda mig
alla vägskäls beskyddarinna?
Hon jag inte ens får se åt!
Hon jag inte ens vågar
uttala vid namn

... håller jag i bord
som inte längre är bord
känns som bord
inte längre känns som bord
sjunker mina fingrar in
äts upp av det som var bord
i punkter
men inte som eldflugor
skiner det som var fingrar
snarare som röntgenbilder
ser jag innanmätet
ser jag mina fingrars essens
ser jag bords essens
som är ett å detsamma
som inte är ett å detsamma
som inte är någon essens
då vad? uppgår i något mycket större
eller i något mycket mindre
som inte är något mindre
som inte är något större
som överhuvudtaget inte är något alls

då allt ständigt förflyttar sig

*

imse vimse bim rim
endast så
kan jag formera
någon slags ordning